Ni som missat så har det blivit tillökning i den fyrbenta kategorin.
En schäfer-vorsteh blandning har flyttat in hos oss.
Så sådär kort så äger jag nu 3 hundar.
Nelly och Zepper som hon heter går jättebra ihop! Tella är det lite värre med. Hon är för tillfället utlånad till min syster, hon har det så bra där så :)
Fast hon är borta saknar jag såklart min lilla tjej och skulle bara vilja krama om henne.
Nåja nu till det jag tänkte skriva om!
Jag reserverade Zepper och tänkte efteråt vad i hela helvete håller jag på med? En till hund? Jisses..
Några dagar gick och dom kom hem med henne. Grubblade och tänkte hur ska detta gå? När vi gick på vår första promenad, så drog hon inte alls i kopplet!!!! Jag blev helt förvånad och reagerade typ som vad är detta? Jag håller i ett koppel som inte späns? Öhm ok, säkert bara för att det är nytt ställe tänkte jag. Nelly och tella har nosgrimma på när vi är ute, men Zepper, hon lunkade sakta bredvid, utan nosgrimma.
Jag förstod ingenting.
Dagen efter började jag fundera om det skulle vara bäst att hon får ett annat hem, jag kände bara inte att jag ville ha henne.
Men 1 dag senare hände något. Jag släppte henne lös och hon kom när jag ropade på henne.
När vi gick in tillbaka satte jag mig ner på golvet med henne och konstaterade att hon är lugn, snäll, fin och så mysig.
Då bestämde jag mig för att denna hund ska stanna. Jag är så fäst i henne så det går inte att beskriva med ord!
Hon är vår, bara vår Zepper!
Så lycklig över att se henne så glad när man kommer hem och så otroligt lugn nästan jämt!

Jag har ju fått en del kommentarer, men det är jag som ska sköta om dom, det är jag som betalar maten, det är jag som ville ha dom, ingen annan.
Jag vet själv hur mycket jag orkar och hundarna är min hobby. På dagarna är det ju nog Isabelle som får mera uppmärksamhet men till kvällarna när hennes far är hemma från jobbet lägger jag mera tid på hundarna.
Jag missköter ingen av dom, inte hundarna och inte Isabelle.
Dom är mina prinsessor, mina fina flickor som får mitt humör att hållas uppe. Misstänker att jag började fundera om efter att många slängde ur sig väldigt elaka kommentarer, tur att jag är så pass envis som jag är, många tvivlade på att det skulle gå men det går hur jäkla bra som helst! :D
Jag försöker att ha hundarna och Isabelle på samma ställe så att dom alla får min uppmärksamhet, hittills har det gått bra.
På tal om Isabelle så blir hon 10 månader nästa vecka och hon tar sig framåt med fart!
Förstår inte vart tiden har flugit iväg..
Är vårdledig nu när mitt mammaledigt har tagit slut så till 2018 ha jag rätt att vara hemma med henne och det kommer nog att bli så. :)
Nu måste jag sova, godnatt :)

Igår denhär tiden var jag helt slut. Så trött att ögonen bara föll igen.
Men nu är jag nog trött men inte så trött att jag känner att enda jag behöver är sömn.
Minskade dosen på medicinen så jag tror att det har något med det att göra.
Har tagit 40mg som mest men nu tar jag 20mg igen och jag känner mig lite piggare. Sov hela natten och vaknade endast en gång.
Det är något som inte har hänt på över 1 månad!
Har vaknat varje natt minst 5 gånger och känt en konstig känsla, men har
somnat om ganska snabbt. :)
Funderar på att släpa mig upp och äta frukost och njuta av mitt morgonkaffe så länge Belle sover. Hon har legat och vänt på sig en bra stund och det är ett tecken på att hon sover max 1 1/2 timma till. Har svårt att slita mig från trollungen så får se om jag väntar att hon vaknar eller om Nelly blir mitt sällskap.
Ha en bra dag :)

Har aldrig tyckt om trädgårldsjobb och sånt som har med det att göra men nu har jag i 2 dagar varit ute och pysslat och på.
Idag slaktade jag 2 buskar som var lite döda här och där så nu är jag ganska nöjd. Tänkte plantera blommor.
Jag och blommor har aldrig varit överens, men visst är det ju trevligt
med lite färger här och där..
Har även ändrat om staketet så nu kan
jag sola i sommar utan att någon ser.
Hehe.
Har varit väääldigt trött idag så snart tar jag natten. Har inte gjort så mycket på dagen energin kom mera mot kvällen..
Isabelle och Nelly var också med ute, Isabelle sov i dom e timmarna vi var ute och Nelly trillade mest i vägen. :P
Tänkte sätta upp några bilder från baksidan och imorse när helan och halvan somnade om på typ 5 minuter.

Ni som inte är vän med mig på facebook eller som inte har läst, såhär var fredagen den 13e för mig;
Hade möte idag och om jag får uttrycka mina känslor så gick det käpprätt åt helvetet.
Att man ska behöva bli behandlad som ett litet barn, någon kommer in i vårat hem och börjar blanda sig i hur hundarna reagerar när Isabelle är på golvet och om dom inte trampar på henne tex och om det inte är trångt när vi är i stan att vara i en 1a med 2 fullvuxna hundar, 2 vuxna och 1 unge, klart som fan det är trångt men det går. Dessutom togs det upp igen om ett MÖDRARHEM SOM LIGGER I KOKKOLA ca 50-70 km hem ifrån fast jag sa att jag klarar mig och att jag vill inte, har sagt det säkert 10 gånger och att jag får den hjälp jag behöver och dom dagarna när jag inte orkar med någon så är det bara Isabelle som får min tid, för då tänker jag att nu är det bara hon och jag, jag och min fina lilla tjej. Men då föreslogs det att Isabelle skulle läggas PÅ DAGIS till hösten någon dag i veckan ifall jag inte orkar med henne fast jag sa jag vill och tänker vara hemma med henne åtminstone till nästa höst och jag orkar hur bra som helst.
Enda mötet skulle handla om var hur jag mår, HUR JAG MÅR inte om hundarna, mödrarhem, dagis eller lägenheten.
Jag ville inte ha mötet och det sa jag rakt ut för jag tyckte det var onödigt och det var det. Om jag vill på mödrarhem så åker jag väl dit, om jag vill lägga henne på dagis så lägger jag väl in en ansökning. Jag svarade NEJ kommer inte ens på fråga på typ allt men det hörde dom inte. Lusten att flytta från detta land eller kommun börjar bara locka mera.
Jag är trött på att bli behandlad som ett litet barn, jag är trött på att andra ska försöka styra mitt liv. Jag har den hjälp jag behöver men det är få som har förstått det. Jag försöker kämpa mig framåt men det hjälper inte att bli ner tryckt och påhoppad för minsta lilla jag gör. Det här var min dag det.

Påtal om lite trevligare saker så blir Isabelle 9 månader (idag) exakt 02:07 (finsk tid) Det har gått alldeles för fort..
Hon övernattar hos min mamma inatt, men kommer hem om kanske 13-14 timmar. Nu kanske många tycker att men herregud lämnar hon faktist bort en 9 månaders gammal baby?
Ja det gör jag, men denna gång är det pga mötet. Har en sådan huvudvärk som kommer från allt stress och press så jag kände att jag behöver smälta det och tänka egenom allt.
Det är ju endå bara nästan näästan ett dygn. Nu måste jag sova innan jag blir för övertrött så att jag typ blir pigg.
Godnatt på er, ha en bra hälg!

9 månader har gått så fort, mitt mammaledigt tar snart slut men har ansökt om vårdledigt så går allt som planerat är jag hemma en stund till med lill tösen <3 <3

Inatt sover vi i Pensala, jag och lilltjejen.
Lite får man väl skryta när man har ett litet charmtroll ;)
Så lättskött och härlig på alla vis, för 1 år sedan låg hon och sparkade i magen och på lördag blir hon 9 månader.
Tiden har verkligen flugit iväg.
Hon joddlar,skrattar och kan säga mamma. När det blir till natten så somnar hon oftast direkt!
Jag fick frågan här om dagen om jag tycker jag är en bra mamma och ja det tycker jag. Hon har i princip varit borta varje helg men nu vill jag inte släppa iväg henne. Jag kanske inte är den bästa mamman men jag gör så gott jag kan.
Hon får mina dagar att gå och varje dag som går så inser jag att det här är min unge, min alldeles egna lilla bästa vän <3
Jag är så lycklig och tacksam att få vara hennes mamma. Många trodde att jag inte skulle fixa det, även jag trodde det men det går hur fint som helst och mitt liv har ändrat totalt.
Nu måste jag sova, om några timmar blir det väckning när lilla trollungen ska ha sin morgonvälling. Några bilder kan jag väl ändå bjuda på.
Godnatt på er!

Mitt utseende har jag i princip aldrig varit nöjd över. Idag har jag 7 piercingar i ansiktet och kan för en gångs skull säga att jag mår bra nu, det här är jag, detta är min stil.
Många kanske tycker det ser för jävligt ut, men alla har ju en egen stil.
Vissa tycker om smink,kläder,hårförlängningar osv. Och jag tycker om piercingar. För typ 10 år sedan hade jag aldrig trott jag skulle ha fejset fullt med metallskrot. Men så blev det :)
Och dom går ju att ta bort när som helst. Skulle vara lite värre om det handlade om tatueringar, dom kan man ju inte ta bort när som helst precis.
Om 10 år kanske jag inte har några alls, det vet man ju aldrig.
Jag älskar mig själv just nu, det här är mitt riktiga jag, så här ska jag vara, så här trivs jag bäst. Ha det bra gott folk!

Det har varit tyst här nu ett tag igen.
Har ingen motivation att blogga men har fått "klagomål" att jag måste uppdatera något höhö.

Det har varit ganska mycket dramapå sistone men det har äntligen börjat lugna ner sig.

Igår tuppade jag av och slog i skåpet ordentlit och ryggen, har varit till läkaren och jag har hjärnskakning + en sträckning i ryggen.
Så nu är värkmedicin min vän. Igen.

För typ 2 veckor sedan fick jag skruvmejseln i fingret, det var som ett niagrafall med blod.

Isabelle växer och mår bra, joddlar och skrattar.
Inget krypande ännu men så småningom kommer det väl nog. :)
Lugnare sålänge hon inte kommer sig framåt av sig själv :D

Är för tillfället i lägenheten och har med båda hundarna, snart är det dags för matkaoset. Nelly har blivit så duktig att vara inomhus, och inte alls lika stressad som förr. Jag kan till och med gå till roskisen, ut och röka utan henne utan att hon gjort något galet, känns verkligen bra :)


Ha en fortsatt trevlig kvinnodag alla kvinnor och män!

Det har hänt mycket på sistone.
Jag har bland annat fått en ny medicin som inte verkar hjälpa mot humöret men jag tar den ändå.
Jag var utan 3 dagar och trodde jag skulle dö. Skakade och mådde illa, spydde osv. Ringde till HVC och berättade om min situation, läkaren som skrev ut den var inte på plats men någon annan skulle höra av sig, jag väntade och väntade men ingen ringde upp. Igår först fick jag tag i någon och jag fick äntligen mera, tanken var ju att jag skulle skippa skiten (det var helt och hållet min egen ide)
Att en medicin kan vara SÅ beroendeframkallande visste inte jag, men nu vet jag.. Efter det jag har är slut tänkte jag börja försöka utan igen.
Det har ju gått ganska bra ändå men får se.
Jag har ALDRIG varit med om något liknande, med dom andra jag haft har jag bara slutat utan att trappa ner,
och det har funkat jätte bra.

Isabelle har varit på sin sista hjärtkontroll för typ 1 vecka sedan och det känns så bra!
Inga flera vasa resor, inget mera sjukhus, jippii!

Jag har lyckats få på PUK koden på simkortet, inte så lätt att fixa det när inte jag är ägare. Med många om och men blev det fixat.

Jag har fått se min lillasyster via videosamtal och min fina pappa som ännu är borta några månader till.

Jag är inte längre svarta fåret, jag är tomato head, känns bra det med :)

Nu blir det snart natten, har många tankar som snurrar eftersom jag har glömt min kära vän Melatonin som hjälper mig att somna.

Godnatt världen!