Alla inlägg under augusti 2015

Av Sonja - 29 augusti 2015 23:36

De som tvivlat på Tella angående babyn har haft så fel så jag är nästan arg. Det går så otroligt bra mellan dom, lite nyfiken är hon men som jag fått säga till många, hon skulle ALDRIG skada ett barn med flit, jag litar på mina hundar ganska mycket.
Nelly är ju däremot livrädd, men det går väl nog om bara vi kan börja vara ute och hon får se henne mera.

Idag har Isa fått vara till läkaren, pga ögoninflammation :( Hennes ena moster har skött sålänge jag varit ute med hundarna. Väldigt tacksam!

Vår villavslutning var ju inte som alla andras, men kanske nästa år....
Nu ska jag försöka sova, med en skrikande unge bredvid..

Mina fina flickor <3

Inte ett dugg problem.

ANNONS
Av Sonja - 26 augusti 2015 14:58

Hej halloo världen! Bloggen har liksom lämnat ått sidan,

det är inte det att jag inte har haft tid, jag har bara inte orkat. 


Detta har hänt:


Vi har kommit hem från bb och varit hemma idag 1 vecka.

Lillan sover bra på nätterna och går upp i vikt som hon ska.

Hon äter,sover,skriker och skiter precis som en bebis ska göra.

Hon verkar vara en lugn baby, hittills iaf så hoppas det håller i sig!

Endast 1-2 gånger/natt ska hon ha mat, oftast mellan 12-halv 3 har det blivit

natten så man får skylla sig själv när man är dödslut när det är matdags för

lilla fröken en 5-6 tiden på morgonen..


Ammningen funkar inte alls längre så jag måste pumpa, skitkul när man känner sig som en kossa.

Men det är ju iaf av min mjölkproduktion hon får av så det är ju bra men hon får även ersättning.


Igårkväll och inatt hade hon problem med att göra behov 2, det liksom kom inget vilket ledde till

magknip.. Tog fruktansvärt ont att se henne ha så ont, det tog en bra stund innan hon somnade.

Klockan 6 imorse hade hon spytt ner sin far, min tanke var hahahah gissa hur jag kände mig

igår när jag var ensam med henne och spyorna rann och slapp inte i duschen direkt..

Jag nästan njöt av att se honom så äcklad :D

Hon grät även då men jag tog henne bredvid mig i sängen och hade henne att sova riktigt

upp efter mig och hon tystnade ganska snabbt, det var rätt så mysigt att ha henne så nära :)


Imorgon kommer en av mina favoriter hem, min älskade,fina,saknade Tella! <3

Ska bli så otroligt skönt att få lägga armarna om henne igen :')

I 2 veckors tid har jag varit utan henne, det har varit väldigt jobbigt och tungt,

jag har saknat henne, gråtit en hel del över att det är så tungt.

Hoppas bara det går bra mellan vår nya familjemedlem och hon!

Nu har även hagen en dörr så den kommer fungera som lekhage tills vi får en koja dit och 

korta sträckor efter vägen eftersom jag inte kan gå så långt ännu men en bit ska jag nog 

klara av känns det som :)

Kommer verkligen börja lägga ner all tid som lämnar över på hundarna vilket är några timmar,

dom har lämnat lite åt sidan under graviditeten men nu tar vi igen!


Det har ju också varit bra väder en ganska lång tid men nu regnar det.

Kanske lite bra med regn också bara det inte håller i sig.. Sommaren är ju i princip slut,

helt dålig har den inte varit! Inte så häftigt med åska heller och det gillar jag!





ANNONS
Av Sonja - 18 augusti 2015 01:24

Idag har jag flyttat upp till barnavdelningen och fått ett rum som det är kallt som fäään i.
Har även varit ute och ätit (!!!!!!!!!!!!)
med T.
Lilla Isagris och jag ska tillbringa första natten tillsammans, hon har även haft sin far på besök som kommer sova nästa natt med oss, ja på min begäran, inte så illa.
Hittills har allt gått bra ända tills jag tänkte börja sova, har en pigg liten dam som skriker.. Så vår natt lär inte bli lång..

Imorgon eller idag blir det borde vi få veta när vi slipper hem. Hoppas såklart allt ser ok ut på alla blodprov osv för jag vill verkligen hem.. Hon är nu 4 dagar gammal och jag har ingen aning hur jag ska klara mig hemma eftersom vårdarna har skött allt så bra, meen man lär väl sig.

Har stöpslat i ett el batteri så vi har nog det ändå ganska ok. Hoppas hon somnar snart så att jag också får sova några timmar..

Av Sonja - 17 augusti 2015 00:20

Ligger ännu i skrubben utan unge.
Hon är fortfarande på barnavdelningen och jag har tillbringat 3 nätter nu på bb-avdelningen, tydligen är det 3 dagar som gäller men blir förmodligen flyttad till samma våning där hon är om inte hon blir flyttad, då får jag bo i skrubben några dagar till..
Skulle nog hellre föredra barnavdelningen, där är det lungt iaf..
Hoppas det går som planerat!

Hon har blivit solad i ett dygn men slapp det nu ikväll, hennes CRP har sjunkit så det är endast 1 dag kvar som hon ska få antibiotika.
Det blev en tuff start för henne men det börjar reda upp sig sådär sakta :)

Jag har blivit så fäst vid henne så jag skulle kunna sitta hur länge som helst med henne i famnen även om min rygg gör väldigt ont. Vet inte varför det är så ont, men något är det..

Längtar bara tills vi får åka hem, jag saknar kylskåpet,sängen och mina fyrbenta bebisar. Sambon har jag ju sett några dagar i rad så han saknar jag väl ändå inte så mycket ;)
Lite skönt är det nog att vara ifrån honom höhö.

Idag har hon varit väldigt nöjd, jag tror hon kommer bli mamis, gör inget för mig ;) Hon har också börjat öppna ögonen ofta och tittar på det mesta och är väldigt nöjd men när hon blir sur,bitter och inåtvänd när jag lämnar henne vaken är det nog ingen nöjd bebis längre, ikväll somnade hon i famnen så sköterskan tog henne och la henne där hon sover och jag tänkte nu blir det snart pådrag i plastlådan men nej, inte ett ljud.

Hoppas jag får sova i samma rum som henne nästa natt, saknar henne så mycket så jag skulle nästan kunna gå upp bara för att se på henne och gå ner igen, men väck inte en björn som sover så att säga.. Och hoppas allt börjar reda upp sig så vi kan börja åka hem så småningom och vara den lilla familjen. Men det är ju klart, jag åker varken hem utan henne eller om jag inte känner mig redo. På detta ställe måste man vara envis, men vad gör man inte för sin älskade dotter <3

Nu blir det nog att försöka sova, dom väcker en väldigt tidigt, inte min smak riktigt..

Älskade isa-gris! <3 <3 <3

Av Sonja - 14 augusti 2015 21:42


Den 12.8 sattes jag igång i vecka 37+1. Vi var på ultraljud och i och med att mitt blodtryck var högt sa läkaren vi lägger igång, det kom som en chock.
Tur jag hade väskan packad!
Inget hände nästan den dagen men jag fick fortfarande vara bosatt på sjukhuset. Låg i den såkallade skrubben och ville bara hem.

Den 13.8 halv 4 tiden tror jag tog dom hål. Och det var det värsta jag någonsin varit med om.
Timmarna gick och jag fick fruktansvärda värkar, jag både trodde jag skulle dö och att jag aldrig skulle klara mig. Låg flera timmar och bara skrek hur ont det gjorde, först när jag var uppe 8 cm tog jag smärtstillande, och även lite lustgas nu som då.


Timmarna gick och 8 minuter före 2 inatt började jag gråta och sa att nu är det fan nära, nu vill jag försöka krysta. Jag blev helt hysterisk och ropade några xantal gånger att fyfan jag kommer dö, jag kan inte, jag orkar inte, jag vill inte.
Några kraftiga ord fick nog barnmorskan höra. Och hon sa att nu är snart huvudet ute, bara det kvar och vi sköter resten, jag var så arg så jag tänkte att nu jävlar, det tog inte länge så var 48 cm,3200 gram ut på 13 minuter och endast 1 stygn.

02:07 inatt föddes vår älskade dotter Isabelle. Hon ligger just nu på barnavdelningen, det var något med syret så de tog med henne och for men för tillfället andas hon själv men har crp på 12 så de har påbörjat antibiotika.
Efter 37 timmar utan sömn beslöt jag mig att jag skulle åka upp till avdelningen för jag rörde henne aldrig sålänge vi var på förlossningsidan, jag kunde inte bara men när ja väl hade henne upp efter mig kunde jag inte tänka på något annat än att detta är min dotter, 18 år, snabb förlossning, och nybliven mamma.

Innan jag tar natten ska jag gå upp och se hur det är med henne.
Efter en jobbig graviditet och en jävlig förlossning så tror jag att jag nöjjer mig med henne.
Världens finaste flicka och otroligt lugn.
Hittills iaf :P Hon är lite gnällig men det beror på att hon kan ha någon infektion, hoppas bara det sjunker så att hon får komma ner till bb sidan.

Hoppas på sömn inatt för det har det varit dåligt med. Denna gång lär jag ju inte åka hem tomhänt och det känns bra. Tella är på semester hos syster, saknar henne så mycket.. Men jag vet att hon har det bra :) Saknar Nelly också, men hoppeligen om 1 vecka är vi hemma och jag får se mina älskade pälsbollar igen :')

1 timme gammal <3

Av Sonja - 10 augusti 2015 19:06


Jag har varit uppe på torra land länge, nu ligger jag på botten igen.
Mår så otroligt dåligt av att ingen vill hjälpa mig så nu ger jag upp, det får gå som det går jag orkar inte bry mig om vad som är bäst. Alla tankar snurrar, mest de negativa.
Tycker jag har varit stark men nu tog det stopp. Jag orkar inte med något, Tella och Nelly känns bara jobbiga, vill ju finnas där hos mina hundar men inte ens dom får mig att komma på andra tankar.
Och annars hur jag lär upp mina hundar tycker jag andra inte ska blanda sig i, jag gör på mitt sätt och andra på sitt sätt.

Idag vid rdg mätte hon blodtrycket 3 gånger, högt alla gånger.
Hon ringde till Vasa och sa att hon är orolig, där sa dom att jag ska komma in om jag får huvudvärk och blir illamående. Nåå har varit i kontakt med dom och ända jag får höra därifrån är "du måste hämta en blodtrycksmätare från rdg imorgon"
HUR F*N SKA DET HJÄLPA????
Jag sa att det får va, jag orkar inte bry mig längre, det får gå som det går.

Enda jag har fått höra under min graviditet är att allt kommer bli bra och "Du måste vila så blir det bättre"
"En graviditet ska vara tung"
"Kämpa" Jag vill inte höra sånt.
Då folk peppar mig med positiva kommentarer blir jag arg, för jag vet att i något skede är de där och pratar bakom ryggen om mitt mående.
Jag börjar bli van.

Är så rasande över att man inte får den hjälp man vill ha så detta land tänker jag inte stanna i många år till i.
Jag vill börja om, börja må bra men det fattar ingen. Har sovit 3,5 timme inatt och inte får jag väl någon sömn ikväll heller. Jag är fking mega arg på allt och alla, tror till och med väggen skulle komma med bättre svar.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Vad har jag gjort läkaren som bara fräser ått mig?
Varför blir jag behandlad på detta sätt?
Varför har jag fått vara kvar?
Varför får jag ingen ordentlig hjälp?
Så många frågor och jag kommer aldrig få veta svaren.

Av Sonja - 9 augusti 2015 16:57

Igår var vi till Vasa. Suprise!
På dagen ringde jag dit och förklarade samma sak som förut, jag är totalt slut.
Jag behöver sömn.
Barnmorskan som svarade lovade att om jag kommer in slipper jag troligen inte hem på några dagar.
Planen var då att jag skulle komma in,få något mot sömnen och sova ut och så skulle läkaren bedömma hur vi ska gå vidare om några dagar i och med att vi har så långt att köra sa hon att såhär kan det ju inte vara, något måste börja hända.

Nåå, var hemma kanske 3 timmar efter samtalet, packade väskan och vi for mot Vasa. Då vi väl kom dit så tog dom kurvan, undersökte och barnmorskan skulle söka efter en sovplats.
Blev skickad in till läkaren som blev ett riktigt hatobjekt i mina ögon,
h*n undrade varför jag kommit in.
Jag sa då att jag får ingen sömn och är helt slut och ända h*n kunde kläcka ur sig var "detta är ju inte akut på något sätt så du får nog åka hem och så ska det va i slutet av en graviditet" mina svar var bara nej,hmm,mhm,jaha på allt h*n sa. Men inombords var det mycket kraftigare ord än så.

H*n sa något om att babyn utvecklas trögare i och med att jag har diabetes och blablabla, och att babyn skulle få vara där till beräknat, aldrig hört förut och så lär det INTE bli kan jag lova!
H*n tyckte att jag skulle behöva röra på mig mycket för att det är bra mot min övervikt och för diabetes, men att det är så varmt nu så man kanske inte vill vara ute så mycket och att h*n hoppas ju på åska och då tänkte jag säga något men jag valde att vara tyst.

Jag är ju för i hlvte gravid och har foglossning och VÄLDIGT ont samt VÄLDIGT trött så att försöka motionera är ju fn inte det lättaste, om jag skulle klara av det skulle jag väl göra det??? Men jag är inte stark nog att klara av så mycket motion just nu, jag går det jag klarar av och det är inte tillräckligt, det vet jag men jag tänker inte pressa mig själv för att få mera ont bara för att en människa tycker jag är tjock,
Grejen var ju det att jag skulle åka in,lämna dit och få ta igen all sömn, men enda jag fick med mig hem var sömnmedicin och något annat skit som inte var värt något samt ett väldigt argt humör.

Jag fick något som skulle dämpa sammandragningarna så jag inte skulle bli väckt pga det men det slutade med att jag fick springa till wcn och spy.
Jag trodde att nu är det slutet för mig och tänkte att nu kommer jag dö. Låg 35 minuter på golvet i wc och 10 minuter efter slapp jag upp och gick tillbaka till sängen och försökte sova, har varit upp ca 5-6 gånger inatt så medicinen får de nog ha!

Barnmorskan jag var i kontakt via telefon igår ringde upp mig idag och låt lite chockad att jag blev hemskickad för så var det ju inte sagt.
Jag sa då att framöver vill jag INTE att denna människa ska varken ha något med mig eller babyn att göra för h*n fick verkligen mig att må dåligt och en läkare ska man ju kunna lita på men det for nog helt.
Jag la denna läkares namn på minnet och jag hoppas jag aldrig behöver träffa denna människa igen.

Av Sonja - 7 augusti 2015 13:00

Har länge funderat på hur jag ska få Tella att verkligen vakta och hur jag gör om någon försöker kommer objuden och är hopplös men idag så fick jag svaret!

Ordet hyökkäys som betyder attack/anfall har dom säkert använt när dom jagat med henne. När jag gick ut med henne hade jag henne att sitta så gick jag en bit ifrån (på utsidan) och sa bestämt "Tella hyökkäys" och hon kom i en sådan fart mot mig och stannade ca 1 meter ifrån mig och visade tänderna och morrade, ända tills jag sa lugn och ligg ner, duktig tjej.
Kanske det inte är så knasigt att ha en fd jakthund hemma även om hon kan vara lite jobbig ibland. :)

Jag var nervös till först och tänkte oh shit hon kommer bita, men nä.
Jag provade med olika föremål, även pickade på en blomkruka, samma sak där, stannade 1 meter före, skällde och morrade och tittade på den ända tills jag bad henne vara lugn.
Bra att ha, skit att vara utan så att säga :) Blev strax tryggare nu när jag vet att jag behöver inte vara rädd, min dam, hon kan! Hon biter ju aldrig någon, iaf inte vad jag har varit med om, endast några få gånger har det hänt eller kanske mera nafsa, annars är hon världens snällaste och härligaste hund.

Annars så om hon hör något kan hon skälla till, har nämligen provat olika saker förut men hyökkäys var ordet vi har haft bort, buss på kunde hon för typ 2 år sedan, men det har tydligen glömts bort.

Nu ska jag försöka vila, har sovit dåligt denna natt också :(
Så om någon väcker mig så kan det bli annat än trevligt!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se