Idag har vi firat vår fina trollunge som redan blev 1 år!
Det har gått så fort, för 1 år sedan låg hon på barnavdelningen i massa sladdar, slangar och kämpade,
Inte ens ett dygn gammal.
Hon var så stark, ett tag trodde jag vi skulle förlora henne när hennes syresättning (?) låg på 70 och det bara sjunkte, tror det var nere enda till 40 en kort stund men det började så småningom ljusna och lilla tjejen blev solad. Många tankar kom upp även där men tur allt är förbi och vi får ha en frisk solstråle runt oss varje dag! <3
Jag älskar henne så otroligt mycket även om man ibland orkar mera och ibland inte så mycket så är hon det finaste jag har!

Ifall någon missat så hade hon lite fler hål vid spetsen av hjärtat än vad det brukar vara så hon fick en tung start på livet utanför magen, massa kontroller och ultraljud osv..
Även inne i magen var det nog inte heller så lätt men både hon och jag klarade oss bra och är nu äntligen friska från alla krämpor!
Kan inte förstå att 1 år redan gått.
Så tacksam över att vi får ha henne hos oss, den lilla solstrålen som är väldigt sällan arg! :D
Vi har haft väldigt tur med humöret ;)

Hon kryper och tar sig upp,(kan inte stå utan stöd ännu) klappar händerna, skakar på huvudet,nickar, vinkar hejdå (flaxar som en fågel :D )
Hon kan säga mamma (nästan jämt) babba,va,nejnejnej,mm.
Så liten men kan redan så mycket, det går framåt :')

Detta blev ett lite råddigt inlägg men denna morsa borde ha somnat för länge sedan. Är så trött så jag har blivit pigg..

Är väldigt tacksam över att så många fina människor kom och firade Isabelles dag, bara hennes dag!
Kan lungt säga att det har varit en otroligt bra dag!
Fast några saknades så blev det ändå bra, vi tar igen nästa år ;D

Nu blir det natten i lilla lådan, (i stan)
fadern och dottern +hunden har däckat så jag måste ju joina dom, ska och vaccinera lilla tösen imorgon så vi drog till schtaaden!
Saknar dom andra hårbollarna som är hemma och troligtvis sover just nu, men imorgon får jag se dom igen. <3
Godnatt på er!
(Bild nedanför på födelsedags barnet)

Ni som missat så har det blivit tillökning i den fyrbenta kategorin.
En schäfer-vorsteh blandning har flyttat in hos oss.
Så sådär kort så äger jag nu 3 hundar.
Nelly och Zepper som hon heter går jättebra ihop! Tella är det lite värre med. Hon är för tillfället utlånad till min syster, hon har det så bra där så :)
Fast hon är borta saknar jag såklart min lilla tjej och skulle bara vilja krama om henne.
Nåja nu till det jag tänkte skriva om!
Jag reserverade Zepper och tänkte efteråt vad i hela helvete håller jag på med? En till hund? Jisses..
Några dagar gick och dom kom hem med henne. Grubblade och tänkte hur ska detta gå? När vi gick på vår första promenad, så drog hon inte alls i kopplet!!!! Jag blev helt förvånad och reagerade typ som vad är detta? Jag håller i ett koppel som inte späns? Öhm ok, säkert bara för att det är nytt ställe tänkte jag. Nelly och tella har nosgrimma på när vi är ute, men Zepper, hon lunkade sakta bredvid, utan nosgrimma.
Jag förstod ingenting.
Dagen efter började jag fundera om det skulle vara bäst att hon får ett annat hem, jag kände bara inte att jag ville ha henne.
Men 1 dag senare hände något. Jag släppte henne lös och hon kom när jag ropade på henne.
När vi gick in tillbaka satte jag mig ner på golvet med henne och konstaterade att hon är lugn, snäll, fin och så mysig.
Då bestämde jag mig för att denna hund ska stanna. Jag är så fäst i henne så det går inte att beskriva med ord!
Hon är vår, bara vår Zepper!
Så lycklig över att se henne så glad när man kommer hem och så otroligt lugn nästan jämt!

Jag har ju fått en del kommentarer, men det är jag som ska sköta om dom, det är jag som betalar maten, det är jag som ville ha dom, ingen annan.
Jag vet själv hur mycket jag orkar och hundarna är min hobby. På dagarna är det ju nog Isabelle som får mera uppmärksamhet men till kvällarna när hennes far är hemma från jobbet lägger jag mera tid på hundarna.
Jag missköter ingen av dom, inte hundarna och inte Isabelle.
Dom är mina prinsessor, mina fina flickor som får mitt humör att hållas uppe. Misstänker att jag började fundera om efter att många slängde ur sig väldigt elaka kommentarer, tur att jag är så pass envis som jag är, många tvivlade på att det skulle gå men det går hur jäkla bra som helst! :D
Jag försöker att ha hundarna och Isabelle på samma ställe så att dom alla får min uppmärksamhet, hittills har det gått bra.
På tal om Isabelle så blir hon 10 månader nästa vecka och hon tar sig framåt med fart!
Förstår inte vart tiden har flugit iväg..
Är vårdledig nu när mitt mammaledigt har tagit slut så till 2018 ha jag rätt att vara hemma med henne och det kommer nog att bli så. :)
Nu måste jag sova, godnatt :)

Igår denhär tiden var jag helt slut. Så trött att ögonen bara föll igen.
Men nu är jag nog trött men inte så trött att jag känner att enda jag behöver är sömn.
Minskade dosen på medicinen så jag tror att det har något med det att göra.
Har tagit 40mg som mest men nu tar jag 20mg igen och jag känner mig lite piggare. Sov hela natten och vaknade endast en gång.
Det är något som inte har hänt på över 1 månad!
Har vaknat varje natt minst 5 gånger och känt en konstig känsla, men har
somnat om ganska snabbt. :)
Funderar på att släpa mig upp och äta frukost och njuta av mitt morgonkaffe så länge Belle sover. Hon har legat och vänt på sig en bra stund och det är ett tecken på att hon sover max 1 1/2 timma till. Har svårt att slita mig från trollungen så får se om jag väntar att hon vaknar eller om Nelly blir mitt sällskap.
Ha en bra dag :)

Har aldrig tyckt om trädgårldsjobb och sånt som har med det att göra men nu har jag i 2 dagar varit ute och pysslat och på.
Idag slaktade jag 2 buskar som var lite döda här och där så nu är jag ganska nöjd. Tänkte plantera blommor.
Jag och blommor har aldrig varit överens, men visst är det ju trevligt
med lite färger här och där..
Har även ändrat om staketet så nu kan
jag sola i sommar utan att någon ser.
Hehe.
Har varit väääldigt trött idag så snart tar jag natten. Har inte gjort så mycket på dagen energin kom mera mot kvällen..
Isabelle och Nelly var också med ute, Isabelle sov i dom e timmarna vi var ute och Nelly trillade mest i vägen. :P
Tänkte sätta upp några bilder från baksidan och imorse när helan och halvan somnade om på typ 5 minuter.

Ni som inte är vän med mig på facebook eller som inte har läst, såhär var fredagen den 13e för mig;
Hade möte idag och om jag får uttrycka mina känslor så gick det käpprätt åt helvetet.
Att man ska behöva bli behandlad som ett litet barn, någon kommer in i vårat hem och börjar blanda sig i hur hundarna reagerar när Isabelle är på golvet och om dom inte trampar på henne tex och om det inte är trångt när vi är i stan att vara i en 1a med 2 fullvuxna hundar, 2 vuxna och 1 unge, klart som fan det är trångt men det går. Dessutom togs det upp igen om ett MÖDRARHEM SOM LIGGER I KOKKOLA ca 50-70 km hem ifrån fast jag sa att jag klarar mig och att jag vill inte, har sagt det säkert 10 gånger och att jag får den hjälp jag behöver och dom dagarna när jag inte orkar med någon så är det bara Isabelle som får min tid, för då tänker jag att nu är det bara hon och jag, jag och min fina lilla tjej. Men då föreslogs det att Isabelle skulle läggas PÅ DAGIS till hösten någon dag i veckan ifall jag inte orkar med henne fast jag sa jag vill och tänker vara hemma med henne åtminstone till nästa höst och jag orkar hur bra som helst.
Enda mötet skulle handla om var hur jag mår, HUR JAG MÅR inte om hundarna, mödrarhem, dagis eller lägenheten.
Jag ville inte ha mötet och det sa jag rakt ut för jag tyckte det var onödigt och det var det. Om jag vill på mödrarhem så åker jag väl dit, om jag vill lägga henne på dagis så lägger jag väl in en ansökning. Jag svarade NEJ kommer inte ens på fråga på typ allt men det hörde dom inte. Lusten att flytta från detta land eller kommun börjar bara locka mera.
Jag är trött på att bli behandlad som ett litet barn, jag är trött på att andra ska försöka styra mitt liv. Jag har den hjälp jag behöver men det är få som har förstått det. Jag försöker kämpa mig framåt men det hjälper inte att bli ner tryckt och påhoppad för minsta lilla jag gör. Det här var min dag det.

Påtal om lite trevligare saker så blir Isabelle 9 månader (idag) exakt 02:07 (finsk tid) Det har gått alldeles för fort..
Hon övernattar hos min mamma inatt, men kommer hem om kanske 13-14 timmar. Nu kanske många tycker att men herregud lämnar hon faktist bort en 9 månaders gammal baby?
Ja det gör jag, men denna gång är det pga mötet. Har en sådan huvudvärk som kommer från allt stress och press så jag kände att jag behöver smälta det och tänka egenom allt.
Det är ju endå bara nästan näästan ett dygn. Nu måste jag sova innan jag blir för övertrött så att jag typ blir pigg.
Godnatt på er, ha en bra hälg!

9 månader har gått så fort, mitt mammaledigt tar snart slut men har ansökt om vårdledigt så går allt som planerat är jag hemma en stund till med lill tösen <3 <3

Inatt sover vi i Pensala, jag och lilltjejen.
Lite får man väl skryta när man har ett litet charmtroll ;)
Så lättskött och härlig på alla vis, för 1 år sedan låg hon och sparkade i magen och på lördag blir hon 9 månader.
Tiden har verkligen flugit iväg.
Hon joddlar,skrattar och kan säga mamma. När det blir till natten så somnar hon oftast direkt!
Jag fick frågan här om dagen om jag tycker jag är en bra mamma och ja det tycker jag. Hon har i princip varit borta varje helg men nu vill jag inte släppa iväg henne. Jag kanske inte är den bästa mamman men jag gör så gott jag kan.
Hon får mina dagar att gå och varje dag som går så inser jag att det här är min unge, min alldeles egna lilla bästa vän <3
Jag är så lycklig och tacksam att få vara hennes mamma. Många trodde att jag inte skulle fixa det, även jag trodde det men det går hur fint som helst och mitt liv har ändrat totalt.
Nu måste jag sova, om några timmar blir det väckning när lilla trollungen ska ha sin morgonvälling. Några bilder kan jag väl ändå bjuda på.
Godnatt på er!

Jag lever nog, jag har bara inte haft ork att skriva.
Har så mycket runt mig så jag har fullt upp.
Nu har 2 månader gått sedan jag flyttade,
har gått hur bra som helst även om det har varit jobbigt ibland.
Har hänt väldigt mycket, båda bra och dåliga saker.

Sådär kort:
Julen närmar sig och jag ser ingen snö.

Isabelle har blivit 4 månader nu och jollrar och dräglar, sover hela nätterna och äter bra.

Nelly har blivit innehund, går hur bra som helst bara att jag kämpar fortfarande med att få något fett på henne..

Tella är knasig som vanligt och fortfarande lite tjockis.

Jag och dotterns far har hittat varandra igen och det känns verkligen bra, kan liksom inte vara utan honom. Har varit ute i busken nu 1 vecka men tänkta bosätta mig i lägenheten någon dag. (Ja, jag har svårt att slita mig ifrån honom..)

Jag har även tatuerat mig, dotterns namn och datumet när hon föddes, nöjd som fan vart jag även om jag dog typ 10 gånger på en halv timme.

En fin människa med ett varmt hjärta somnade in efter en lång kamp mot cancern. Så ung och så orättvist.
RIP Basti  <3 <3

Jag har fortfarande sömnproblem och kämpar att inte falla ner i gropen igen.

Krockade med bil på lucia, fick hjärnskakning och sträckt nacken, väntar nu på att de ska hitta en tid till röntgen i och med att jag har även haft huvudvärk varje dag i 2 månaders tid..

Ibland måste man chansa och våga prova på för att veta om man gjort rätt.
Ibland måste man ta tunga beslut, jag har gjort det nyligen.
Ibland måste man släppa in personer i sitt liv som vill hjälpa även om man har svårt att lita på någon, det har jag gjort och kan lätt konstatera att det var det bästa jag någongång gjort, att få känna sig älskad och världefull igen är något jag mår bra av.

Jag kan inte påstå att jag har alla indianer i kanoten men nu vill jag leva som jag vill och vakna upp på morgonen och tänka att jag behöver inte stressa, jag kan vara inne och mysa med Isabelle hela dagen om jag vill.
Den sista tiden har varit jobbig.
Både skratt,gråt,positiva och negativa tankar.
Jag har alltid velat leva mitt eget liv men det är alltid något som hindrar.
Men nu är det på gång och jag tänker inte skippa denhär chansen.

Om det blir bra vet jag inte, men jag gör allt jag kan för att orka ta hand om Isabelle även när det kommer tunga stunder och visa världen att jag är en bra mamma och jag försöker så gott jag kan, inte alltid det enklaste men jag försöker verkligen allt jag kan.

Det kommer bli en tung period om några dagar/veckor, det vet jag.
Och enda jag får är en massa skit och hat. Hata mig det får man, MEN jag vill inte veta allt som sägs. Bättre vara tyst än att trycka ner en färdig nerstampad människa. Och det beslutet jag tagit är kanske inte något att rekomendera men just nu är det ända som skulle kunna vara bra.

Att få höra att jag kommer lämna Isabelles pappa och stänga ut honom gör så jvla ont.
Det sista jag vill är att ta hans dotter ifrån honom, han har all rätt i världen att träffa henne och hon har all rätt att träffa honom, därför tycker jag att folk som inte vet ett skit om denna situation inte ska blanda sig i, vi vet hur det är, men ingen annan verkar förstå.

Jag kommer ALLTID älska honom, han gav mig den finaste dottern man kunde önska sig, han har gett mig stöd när jag mått dåligt, han har gett mig råd när jag inte vet om jag ska vara fisk eller fågel.
Han har hjälpt mig med mycket.

Så därför skriver jag detta:
Om det är problem mellan 2 personer, blanda aldrig in någon annan även fast dom säger dom vill bara hjälpa, det blir totalt kaos.

Snart ska lilla skutten äta, hon blev döpt igår (10.10.2015) till Isabelle Nadine Bergfelt. Allt gick bra, hon var lugn och snäll.
Ha det bra!