Ja jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Den senaste tiden har varit tuff, jag vaknar varje morgon med en obeskrivlig värk, stel i alla leder och oftast arg som 1000 uppretade getingar.
Det har gått 2 månader sedan jag skadade mig själv pga ett ordentligt psykbryt.
Höst deppressionen är också igång i år igen men denna gång mycket värre en någonsin, jag kämpar varje dag att hålla mig i liv, jag är ofta arg och väldigt negativ till en massa saker, hatar att vara ensam hemma under längre stunder eftersom jag inte vet när det brister för mig.
Min terapi kontakt ställde frågan om jag skulle kunna gå så långt och ta mitt liv, funderade en stund och svarade ja, när det far ordentligt så blir allting svart, då gör jag vad som helst, hjärnan stängs liksom av och jag är kapabel till vad som helst.
Nu har det varit lugnare en tid men tankarna om att skada mig själv kommer upp i tankarna flera gånger om dagen.
Mina panik attacker har blivit kraftigare och kommer mycket oftare än förr, det har varit kanske 2-5 gånger i månaden och nu 1-15 gånger i veckan dvs typ dagligen.

Hundarna har märkt att något är fel, det blev värre sedan min älskade Nelly somnade in, det är snart 3 veckor sedan jag tog det beslutet jag gärna ville slippa men nu lider hon inte mera, min fina älskade ängla-valp <3 <3
Tella hon är som vanligt, sover mest och inte lika energisk som hon brukar vara.
Stella där emot är väldigt billig denna dag.
Vaknade halv 7 (finsk tid) av att hon gnällde,
när jag släpade mig upp så hade hon slaktat en roskis påse. Wohoo liksom..
Städade upp allt, for ut med henne och sedan gav jag upp hoppet att kunna somna om.

Isabelle bor ännu med sin pappa, träffar henne nu som då, hon började dagis igen för snart 2 veckor sedan och allt verkar gå bra.
Hon har också hunnit fylla 3 år, stora tjejen vår <3 Saknar henne så otroligt mycket men det gör mig trygg att veta att hon har det bra.
Hoppas bara hon får vara frisk och inte bli så förskyld som hon brukar va på hösten..

Nu försöka sova en stund, tror jag håller på bli sjuk, är trött jämt, känns som något fasnat i halsen, har haft så i typ en vecka nu och det börjar bli lite jobbigt.
Ha en bra dag!

Tack min fina Nelly fö alla år, tack för allt min älskade ängla-valp.
Älskar dig <3 <3 <3 <3

Jag hade min dotter som säkerhet, alltså som ett skydd mot mig själv.
Sålänge han var borta var hon också borta så jag fick vila, när han var hemma var hon också hemma.
Varför? Jo för annars var han på mig både psykiskt och fysiskt. När hon var hemma hände inget alls. Då var han den finaste,omtänksamma och bästa sambon man kunde önska sig men så fort vi fick tid för oss själva var han på mig som en jävla geting.

Varje dag fick jag höra om du har tankar på att vara otrogen, dumpa mig först. Jag borde ju ha förstått att det var något som var fel, vilket jag fick veta sedan att det var. Denna gång var det inte jag som gjorde bort mig.

I många månader höll jag tyst om vad som var på gång, men efter en tid märkte dom jag hade runt mig att något var fel. Jag ville berätta men jag vågade inte. Första som fick höra om vad som var på gång sa att jag skulle dumpa honom, jag är värd någon som är mycket bättre. Jag svarade jo, om det var så jävla enkelt.

Lever man med en sådan människa så är det inte bara att säga hejdå, det är slut.
När jag avslutade det kapitlet blev jag misshandlad plus en sönder krossad själ och ett stort sår i hjärtat som aldrig kommer läka.

Sådana människor ska bara inte få komma undan. Jag vågar inte släppa in någon ny helt i mitt liv för jag är rädd.
Tänk om jag blir sviken igen?
Jag orkar inte ta mera skit.
Denna kamp är långt ifrån över.
Jag kan inte ens ha min egen dotter för mitt liv är totalt kaos.
Allting är på grund av att jag föll för fel person, igen, men denna gång var det så mycket värre.

Mitt liv går lite upp och ner just nu.
Jag ska tillsammans med min bästa vän börja gymma.
Det jag är orolig över är hur mitt hjärta och resten av min kropp ska reagera.
Jag har hjärtklappningar allt som oftast och det värker runt hjärtat när jag anstränger mig. Idag skulle jag städa hagen men jag fick en sådan värk så fadern till mitt barn gjorde det.
Var till läkaren i torsdags och jag har knölar i brösten så i slutet av månaden blir det röntgen.
Jag ser verkligen fram emot att börja gymma och jag kommer att börja väldigt försiktigt, jag klarar att gå i trappor men det gör ont och jag blir andfådd.
Isabelle mår bra och har börjat springa rätt så hårt och skrattar för det mesta.
Alla 3 hundarna löper så det är blodigt värre. Tella är inne just nu och Zepe och Nelly har börjat sitta mera ihop, dom leker dag som natt och trivs bäst ute. Kissi är sig lik, äter-sover-ute-äter-sover-ute typ.
Har känt mig världelös som morsa när jag bara varit och bilat domhär senaste veckorna. Men det är jag och volvon, så är det bara. Vi har bilat ca 1400 km ihop och det har gått riktigt bra, misstänker växellådsoljan rinner ut så den ska på service om det är så.

Det var en liten uppdatering, ha det fint!

Livet går väl ganska bra, jag mår ganska bra (hittills) fast det har blivit höst. Jag har teoritimmarna färdig och några körlektioner kvar. Isabelle tar några små steg utan stöd och har börjat säga hej och lite andra små ord. Hon äter som en häst och sover typ 12 timmar/natt. Nelly har hunnit bli 2 år och hon är lite klumpig av sig men hon är ändå lika mysig som hon alltid varit.
Förstår inte att min lilla tjej blivit 2 år, känns inte som om hon varit min så länge, i december har jag haft henne i 2 år! Känns som att vi hämtade hem henne för några månader sedan..
Tella och Zepe har börjat komma lite bättre överens men det finns mycket att jobba på.

Var idag (igår) till mormor och hämtade lite kläder som hennes bror tog med sig när han var på en snabbvisit från andra sidan potten.
Hittade så mycket som passade så nu är klädskåpet uppdaterat :)

Helgen har varit ganska lugn och vi har inte gjort så mycket egentligen.
Borde ha sovit i många timmar redan men har kollat Wallander och eldat så nu är det varmt och mysigt :)
Har möss i taket som springer och på, hoppas bara att jag inte möter på ett. Tycker nog om djur, men mössen är jag inte så förtjust i..
Nu blir det att läsa lite på nätet och sedan sova några timmar innan trollungen vaknar. Godnatt!

Igår fick vi åka in till hospitalet.
Jag håller på att sluta med en medicin och har trappat ner men dom senaste dagarna har jag känt mig konstig.

Nåja, det blev en sjukhus resa och jag fick vänta en stund på läkaren.
När jag väl slapp in så mätte hon blodtrycket och man kan inte säga annat än att he va heilt åt röven. Och så konstaterades det att jag är utbränd och slut. Ja helt enkelt sönder..

Jag blev lagt i ett rum, där jag fick ligga och titta i taket, det togs blodprov och EKG.
Blev tvungen att vänta tills alla svar var färdig.
Sedan fick jag veta att min vänstra klaff på hjärtat har växt så väntar nu på en kallelse.

Idag mår jag lite bättre, iaf yrseln är nästan borta men huvudvärken och tröttheten är fortfarand kvar..
Hoppas att jag blir bra snart, för det här är inga roligt.

Idag har vi firat vår fina trollunge som redan blev 1 år!
Det har gått så fort, för 1 år sedan låg hon på barnavdelningen i massa sladdar, slangar och kämpade,
Inte ens ett dygn gammal.
Hon var så stark, ett tag trodde jag vi skulle förlora henne när hennes syresättning (?) låg på 70 och det bara sjunkte, tror det var nere enda till 40 en kort stund men det började så småningom ljusna och lilla tjejen blev solad. Många tankar kom upp även där men tur allt är förbi och vi får ha en frisk solstråle runt oss varje dag! <3
Jag älskar henne så otroligt mycket även om man ibland orkar mera och ibland inte så mycket så är hon det finaste jag har!

Ifall någon missat så hade hon lite fler hål vid spetsen av hjärtat än vad det brukar vara så hon fick en tung start på livet utanför magen, massa kontroller och ultraljud osv..
Även inne i magen var det nog inte heller så lätt men både hon och jag klarade oss bra och är nu äntligen friska från alla krämpor!
Kan inte förstå att 1 år redan gått.
Så tacksam över att vi får ha henne hos oss, den lilla solstrålen som är väldigt sällan arg! :D
Vi har haft väldigt tur med humöret ;)

Hon kryper och tar sig upp,(kan inte stå utan stöd ännu) klappar händerna, skakar på huvudet,nickar, vinkar hejdå (flaxar som en fågel :D )
Hon kan säga mamma (nästan jämt) babba,va,nejnejnej,mm.
Så liten men kan redan så mycket, det går framåt :')

Detta blev ett lite råddigt inlägg men denna morsa borde ha somnat för länge sedan. Är så trött så jag har blivit pigg..

Är väldigt tacksam över att så många fina människor kom och firade Isabelles dag, bara hennes dag!
Kan lungt säga att det har varit en otroligt bra dag!
Fast några saknades så blev det ändå bra, vi tar igen nästa år ;D

Nu blir det natten i lilla lådan, (i stan)
fadern och dottern +hunden har däckat så jag måste ju joina dom, ska och vaccinera lilla tösen imorgon så vi drog till schtaaden!
Saknar dom andra hårbollarna som är hemma och troligtvis sover just nu, men imorgon får jag se dom igen. <3
Godnatt på er!
(Bild nedanför på födelsedags barnet)

När jag får frågan om jag inte har några vänner som jag kan umgås med brukar jag ju svara jo.
Men hur många har jag egentligen?
Jag har några som jag kan berätta om och umgås med nu som då och träffar regelbundet. Ja, det går att räkna på 2 händer.
Fast dom inte är många så är det såna som jag känner att jag måste ha i mitt liv och att jag behöver dom. Jag har ju några vänner till men jag räknar dom mera som bekant när vi inte träffas så mycket och inte vet vad som händer i varandras liv.
Satt idag och rensade facebook och några for, bla sådana som jag vill lita på men som jag inte kan lita på och sådana som jag inte bara förstår mig på.
Ibland måste man ta olika beslut.
Jag har ju förstås familjen också men dom är inte mina vänner, man liksom pratar ju om helt andra saker med en familjemedlem än vad man gör med en när vän. Ja osv. :P
Har väldigt svårt att lita på andra människor så skulle någon vänlig själ komma fram och fråga om jag vill bli han/hennes vän skulle jag nog svara nej utan att tänka mer på det. Men om någon skulle börja skicka skulle det vara enklare, jag är ju inte den som helst pratar face 2 face, allt känns bättre om jag får skriva.
Så funkar jag.
Nåja, det om det.
Idag på dagen var vi till Hyddan (dagcenter) och sedan via butiken och så åkte vi hemåt.
Klippte gräs en stund innan jag inte orkade mera och fadern till min trollunge som blir 11 och en halv månad idag fick ta över.
Satt och tittade på med Isabelle och jaja osv.
Imorgon är det 2 år sedan jag och T blev två, inte för att han kommer att komma ihåg det men men..
Nu sover hon och fast klockan inte är mycket tänkte jag också så småningom göra det samma.
Godnatt.

Hur jag än vänder på orden så låter det fel, men att jag har ju några män i mitt liv (haha) men den som jag alltid kallat mannen i mitt liv är nog Kissi. Ingen skillnad om man vill mysa eller inte så är han alltid på gång. Tänk vad en helt vanlig bondkatt kan göra en så glad!
Eller vanlig är han väl inte, jag är ju mera hund människa men Kissi har alltid varit lite speciell.
Han är mera som en hund, han kan sitt, tass och lite andra grejer.
Han fångar inga möss, bara ligger hela dagarna. Om katten kommer hem med något så är det klart han gärna smakar lite. (Läs tar så mycket som möjligt och springer iväg)
Skulle han få bestämma skulle han nog helst ligga inne och slappa 24/7.
Nu ikväll var han mitt rök sällskap.
Jag frågade honom vad han tycker om vädret och om fläsket han fick var gott, hade ju inte förväntat mig något svar men jag försökte ju lite i alla fall.
Några bilder kommer att komma innan jag avslutar detta inlägg.
Godnatt!