Ganska ofta funderar jag på varför jag alltid är ett offer om någon fått höra något skit om någon därför tänker jag nu skriva detta inlägg i väntan på att John Blund vill dejta mig några timmar, han är lite försenad ikväll igen :( ..
Jag är bosatt i Kantlax som är en liten by, jag har inget körkort, jag ser inte mycket på dagarna men jag håller mig ändå sysselsatt, så hur kan en sådan människa snacka massa skit om andra? Är det för att trycka ner mig eller varför är det jag som får ta emot massa onödigt? Jag vet ju inte själv om vad jag säger till folk men andra vet visst mera vad jag gör än vad jag själv vet. Varför ska det vara så? Tydligen finns det inte tillräckligt att prata om så då börjar man sprida falska rykten. Även när man frågar en liiiten fråga av en enda person har man sagt åt alla. Stor skillnad på säga och fråga. Frågar man något är det ju oftast ett frågetecken efter som ser ut så här: ? Och säger man något är det oftast: ! eller .. efter. I alla fall för mig. Jag har så många frågor som jag aldrig kommer få svar på.
Typ varför blir jag utsatt?
Varför är jag alltid först misstänkt?
Varför är det mitt fel när något hänt?
Varför är jag just den som sprider rykten?
Vad har jag gjort för att förkäna detta??
Varför just jag, en blivande mamma som är bosatt i ett stort hus och som lägger ner en ganska stor del av sina dagar på sina husdjur?
Varför?
Jag har bara 4 st som jag kan kalla vänner. De andra är mera bekant, vänner snackar inte om någon bakom deras rygg, de berättar inte heller åt varandra om någon har talat bakom ryggen om det inte är något som verkligen måste få komma fram, inte heller vad som pratas inom ett visst område fast det inte är något allvarligt, jag menar man berättar väl om man vill! Jag har träffat på mång falska människor i mitt liv, de har nu rensats bort. Falskhet är något jag är allergisk mot, förra sommaren var verkligen tung för mig, då hade jag några som jag litade på (dum som jag var) och vad hände? Jo, det som jag berättade då kom ut och jag hade ett sånt hlvte efteråt så jag låg på wc golvet 3 dagar och spydde och hade panikattacker, kan man kalla sådana människor vänner? Nej. Lärde jag mig något av detta? Ja.
I 5 månaders tid döljde jag något väldigt stort, jag förstår inte hur jag tänkte och med vad jag tänkte. Även denna sommar har dessa sabotörer fått minskat mitt förtroende för andra. Jag har väldigt svårt att lita på andra. Varför vill man att en människa ska leva såhär?
Jag förstår inte..
Nu har jag fått skriva av lite av mina tankar kring dett iaf, känns lite bättre fast 100 frågor snurrar runt.. Klockan är halv 3 (finsk tid) på natten och nu är John Blund påväg och ska hämta mig till vår efterlängtade dejt!
Godnatt med er :)