Igår var vi till Vasa. Suprise!
På dagen ringde jag dit och förklarade samma sak som förut, jag är totalt slut.
Jag behöver sömn.
Barnmorskan som svarade lovade att om jag kommer in slipper jag troligen inte hem på några dagar.
Planen var då att jag skulle komma in,få något mot sömnen och sova ut och så skulle läkaren bedömma hur vi ska gå vidare om några dagar i och med att vi har så långt att köra sa hon att såhär kan det ju inte vara, något måste börja hända.

Nåå, var hemma kanske 3 timmar efter samtalet, packade väskan och vi for mot Vasa. Då vi väl kom dit så tog dom kurvan, undersökte och barnmorskan skulle söka efter en sovplats.
Blev skickad in till läkaren som blev ett riktigt hatobjekt i mina ögon,
h*n undrade varför jag kommit in.
Jag sa då att jag får ingen sömn och är helt slut och ända h*n kunde kläcka ur sig var "detta är ju inte akut på något sätt så du får nog åka hem och så ska det va i slutet av en graviditet" mina svar var bara nej,hmm,mhm,jaha på allt h*n sa. Men inombords var det mycket kraftigare ord än så.

H*n sa något om att babyn utvecklas trögare i och med att jag har diabetes och blablabla, och att babyn skulle få vara där till beräknat, aldrig hört förut och så lär det INTE bli kan jag lova!
H*n tyckte att jag skulle behöva röra på mig mycket för att det är bra mot min övervikt och för diabetes, men att det är så varmt nu så man kanske inte vill vara ute så mycket och att h*n hoppas ju på åska och då tänkte jag säga något men jag valde att vara tyst.

Jag är ju för i hlvte gravid och har foglossning och VÄLDIGT ont samt VÄLDIGT trött så att försöka motionera är ju fn inte det lättaste, om jag skulle klara av det skulle jag väl göra det??? Men jag är inte stark nog att klara av så mycket motion just nu, jag går det jag klarar av och det är inte tillräckligt, det vet jag men jag tänker inte pressa mig själv för att få mera ont bara för att en människa tycker jag är tjock,
Grejen var ju det att jag skulle åka in,lämna dit och få ta igen all sömn, men enda jag fick med mig hem var sömnmedicin och något annat skit som inte var värt något samt ett väldigt argt humör.

Jag fick något som skulle dämpa sammandragningarna så jag inte skulle bli väckt pga det men det slutade med att jag fick springa till wcn och spy.
Jag trodde att nu är det slutet för mig och tänkte att nu kommer jag dö. Låg 35 minuter på golvet i wc och 10 minuter efter slapp jag upp och gick tillbaka till sängen och försökte sova, har varit upp ca 5-6 gånger inatt så medicinen får de nog ha!

Barnmorskan jag var i kontakt via telefon igår ringde upp mig idag och låt lite chockad att jag blev hemskickad för så var det ju inte sagt.
Jag sa då att framöver vill jag INTE att denna människa ska varken ha något med mig eller babyn att göra för h*n fick verkligen mig att må dåligt och en läkare ska man ju kunna lita på men det for nog helt.
Jag la denna läkares namn på minnet och jag hoppas jag aldrig behöver träffa denna människa igen.