Mitt humör ändras från dag till dag, jag har hållit allt inom mig en längre period, dom som känner mig vet vad som har hänt. Dom senaste månaderna har inte alls varit så bra som det sett ut, visst har det varit bra dagar också.

Jag har jobbat mindre än vanligt, jag har träffat mindre människor, jag har varit hemma ganska mycket, jag har varit påväg att avsluta mitt liv. Allt detta är pga en person, någon som jag trodde på, litade på och älskade. Jag fick helt enkelt inte leva det liv jag ville leva.
Det var svartsjuka som låg bakom det hela, var jag ute på gårdsplanen mera än 5 minuter ringde telefonen, "jag var ju borta så länge"
Det är helt sinnessjukt.
Och när jag inte svarade om jag var ute och körde eller något kunde jag lätt ha 5-15 missade samtal och lika många meddelanden både på messenger, whatsapp och vanligt meddelande.
Så det har inte varit lätt alls.

Det är förhoppningsvis snart över men rädslan att vara själv hemma är obeskrivlig.
Det är så mycket som är på gång just nu, det värsta av allt är att Isabelle bor nu med sin pappa men jag får självklart ha henne om jag vill men som det ser ut nu har jag fullt upp med mig själv.
Jag är ju såklart och hälsar på henne, saknar henne obeskrivligt mycket varje sekund jag är ifrån henne.. Hon har nog den finaste pappan man kan önska sig som ställer upp och verkligen förstår!
Tanken är att det kommer vara så att hon bor med honom tills jag börjar må bättre, det kommer ta sin tid men det finns en hel del att bearbeta.
Utan dom fina människorna jag har i mitt liv skulle jag gett upp för länge sen.
Jag är sjukskriven till 16.4 och min diagnos är posttraumatiskt stressyndrom.
Och ja, jag har sökt hjälp.
Jag har ju såklart inte nämt allt som hänt men det finns så mycket mera. Jag hoppas att ingen råkar ut för denna människa, men med tanke på dennas betende så är jag inte första och kommer säkert inte vara den sista heller..

Ha en bra lördag allihopa och ta hand om er!