De som läst min blogg vet ju att sedan några år tillbaka har jag varit nedstämd mesta delen. Jag har haft mina perioder både bättre och sämre och för tillfället har jag en lite bättre period men är ändå rädd att falla ner.

Pga av att undvika att ramla bakåt har jag valt att leva som jag gör, tex jag har börjat säga mina åsikter, vara envisare än vanligt, ja alltså leva som jag vill ha det bara för att kunna må något så när bra! Att kunna vakna upp utan ångest är så otroligt skönt!

För 1 år sedan när jag vaknade fick jag panik över när jag inte visste vad jag skulle göra för mat, ha på mig för kläder, regnade det ute var jag orolig att det skulle börja åska och blixten skulle slå ner och jag skulle bli träffad och dö på vägen. Den som drabbades var Tella vilket fick mig att må ännu sämre osv..

Efter 5 1/2 år med olika mediciner och psykologer har jag idag varit fri från deppmedicin i 9 månader och jag är väldigt glad över att jag har så bra psykolog som jag har och en fin familj som stöttar och accepterar hur jag vill ha det, för man kan ju inte va någon annan en sig själv!
(DiLeva citat från igår :D )

Ännu är vissa dagar väldigt jobbiga och det ända jag kan tänka på då är hur skönt det skulle vara att få åka bort och dra huvudet fullt typ.
Mitt självförtroende har ju varit ganska på bottnen men idag skulle jag säga att det är 55% kvar innan jag är helt uppe till 100%.

Jag brukar inte vara den som är stolt över mig själv, men fan vad jag är stolt att jag har kommit mig så här långt och jag tror att det hjälper att falla bakåt några gånger bara för att visa sig själv att jag har klarat mig upp förr och det ska gå även denna gång!

En människa som blir drabbad av ångest och liknande kan inte göra något åt det. Det är lätt för andra att säga att det kommer bli bra men för en människa som lider av ångest är det till och med jobbigt att stiga upp på morgonen.

Jag tar ett steg i taget för mitt mål är att börja må bra, det får ta hur länge det vill men jag har kommit mig en bra bit nu och det har varit en helvetes tung väg att komma mig såhär högt upp men med allt stöd jag fått har det nog varit lättare också!