Denna söndag kommer bli ett rent helvete. Imorse kom jag fram till att nu har jag en sämre period. Den består av många olika tankar, sena nätter utan sömn och en enorm saknad efter något. Att leva med en tung deppression är inte lätt. Sedan 7an har jag haft min, i 8an fick jag min första medicin som jag tog överdos av men ingenting hände. Dock inte bara en gång jag har försökt och ända stödet jag har fått är av pappa och älsta systern. Dom 2 har verkligen visat att jag ska kämpa för det finns något där ute som behöver mig. Av de som försökt hjälpa har jag bara mått ännu sämre av eftersom de tar inte mig på allvar och går sedan omkring och snackar skit om mig. Den senaste tiden har jag döljt alla mina tankar, men dom finns där varje dag. Det är ju inte bra att må så dåligt när en baby ska komma, men mina tankar om det kan jag inte säga högt. Jag vet att det krävs en stor del att må bra under en graviditet, men jag har blivit van med att må dåligt och vet inte hur man mår bra. Ligger nu i sängen och tänker försöka somna om för att förtränga denna världelösa söndag fast klockan är 12:40 på dagen (finsk tid) Imorgon ska jag äntligen till psykologen igen hoppas hon kan hjälpa mig denna gång..